Fuck Cancer

Kära Anders!
Idag är det fem år sedan du försvann.
Jag kan inte påstå att jag kände dig väldigt väl, lång väg mellan oss och stressiga liv.
Jag som tonåring med allt vad det innebar, du som egenföretagare, 4barnspappa och make.
Det jag kände och det jag minns var och är ett stort hjärta.
Att mina älskade kusiner, alldeles alldeles för tidigt tappade sin pappa är det mest orättvisa som kan hända i livet.
Jag önskar att du vore här, för deras skull.
Jag kan själv inte tänka mig mitt liv utan min pappa, än om livet måste gå vidare.
Du har så fina, starka, duktiga, ambitiösa, roliga, smarta barn, jag hoppas att du följer dom - ser dom.
Du är saknad, kära Anders!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0