69e gången gillt
Jag och Martin har varit väldigt bortskämda när det gäller Sam.
Vid tre månader började han sova i sitt eget rum och sedan dess har det gått väldigt lätt och smidigt att lägga honom, med undantag för vissa nätter. Sedan några månader tillbaka får han välling i sängen medan jag eller Martin läser en bok. När han ätit klart släcker vi lampan, stoppar om honom, kysser honom god natt och går ut. Detta har funkat bra, tills förra torsdagen då han blev totalt omvänd och vägrade ligga kvar i sängen. Så fort vi läst klart kliver han ur och vill leka. Man lägger tillbaka honom och försöker stryka över håret, på ryggen, sjunga, läsa lite till men inget funkar. Tilläggas bör att han är aldrig arg. Han är jätte glad och inte alls trött.
Igår när jag hämtade på dagis så frågade jag lite desperat vad vi ska göra. All den värdefulla om omtalade "egentiden" går åt till att försöka få honom att somna. Inte helt oväntat svarade dom att man måste vara konsekvent och bära tillbaka honom till sängen, säga god natt och gå ut.
Jag peppade hela kvällen eftersom att jag vet att mitt tålamod inte är det bästa, sedan inledde jag operation nattning. Jag hade laddat upp med en pall och en tidning utanför. Någon tidning hann jag aldrig läsa, jag hade fullt upp att bära tillbaka min son till sängen. 69 gånger bar jag tillbaka honom från hallen utanför hans rum. 69 gånger! Hur orkar han? Han skrattade hela tiden och tyckte mamma hade hittat på världens roligaste lek.
Nu får tiden utvisa hur många dagar, veckor eller månader detta blir vår kvällsrutin
Älskade hjärtat, det var inte länge sen du inte gjorde annat än sov :)
