politikermorsan

...är det svårt att vara positiv.

I tisdags sammanträdde Kultur och Utbildningsnämnden och jag kunde inte vara med pga lasarettbesök i Lycksele.
Ett ärende var budget (som jag HATAR eftersom att det aldrig känns positivt, faktiskt)
Jag visste vilka besparingsförslag som var lagda från S+V och helt ärligt så kände jag mig lättad att slippa vara med på mötet. Nämnden (majoriteten) beslutade att föreslå Kommunfullmäktige, som har sammanträde den 28 nov , att Kefas (alltså den förskolan där jag har min son) ska upphöra som egen verksamhet och barnen flyttas till befintlig förskoleverksamhet.
Jag hade nog haft svårt att hålla mig för tårar (vore iofs inte första gången jag gråter under sittande nämnd).
Det gör så ont i hjärtat, även om det var väntat. Kefas är inte bara Sams förskola. Mina systrar har också gått där, jag gjorde min första prao där. Det har liksom alltid funnits. Förutom det så ÄLSKAR jag att lämna Sam där varje morgon. Nu dyker självklart upp en massa frågor i mitt huvud; Vart får han plats? Får han plats? Vilka blir hans nya lärare? Vilka kompisar kommer han gå med? Vart ska han leka om dagarna? Vem blir min nya "stöttesten"? Detta känns som ett ytterligare hårt slag mot mig som småbarnsförälder och jag undrar vad vi har för incitament att bo kvar, i nuläget?
Det kommer säkert bli bra (peppar,peppar) men just nu gör det, som sagt, ont i mitt hjärta.

Annika hjärta Kefas, föralltid


Sam på den första avslutningen för Kefas, 2011-06-28
(sen blev förskolan kommunal från att ha varit ägd av Vilhelmina Pingstförsamling)

I fredags åkte vi upp till vårt kära Storvall, här kommer vår helg i bilder :)


Sam och Mormor bakade en kaka

   
Panoramavy inifrån, utsikt från altanen och en bild på mamma och pappas nybyggda "stuga"


För några år sedan innan den nya stugan kom till hämtade vi vatten i den här bäcken, vilket iofs har sin charm men som den bekväma ilands människa jag är så föredrar jag rinnande vatten ur kranen och "innedass"

   
Vi hittade en konstig växt i skogen


Jag och syster/moster/mamma Anneli gjorde dörrkransar


Eli chillar i en gungfotölj (snygg men oskön, precis som det ska vara?)


Sam testar morfars träskor och spanar in en snygg kille i spegeln


Fyra generationer i kaos


Tur till Stekkenjokk

En urmysig helg, trångt och glatt - som det brukar va´:)

Hejsan!

Ikväll har vi hälsat på Linnea och avskedet blev sådär långt som det kan bli ibland, ni vet när man står i hallen och fortsätter prata och liksom aldrig kommer till skott. Hursomhelst så blev Sam lite less, tog saken i egna händer (fötter) och gick helt enkelt och tog på sig skorna själv. Mitt mammahjärta blev alldeles varmt och jag blev på ren svenska; Löjligt stolt!




På fel fot, precis som det ska va´!

Imorse när jag och Sam gick ut för att leka knastrade det under skorna för i gräset var det frost. Det kändes faktiskt rätt mysigt. När vi varit ute en stund var vi båda rödblommiga på kinderna och lusten kändes så frisk. Senare for vi på badet och numera använder Sam armpuffar och är så mallig. Hoppar från kanten och åker rutschkana så det står härliga till. Små kusinerna var också med, inte så mycket hopp från kanten för deras del men väl några små tandlösa leenden. Men hursomhelst, nu är det höst och vädret är lite om sig och kring sig så att säga. Kan inte bestämma om det ska regna, sola eller snöa.
Ja, det växlar ungefär lika fort som Sams humör kan man säga....



Här är Sam väldigt glad (notera vart på gården han står)




Nu har vi förflyttat oss under trädet och Sam är fortfarande väldigt glad



Jag gör ett försök att fota dom vackra löven på trädet och när jag vänder mig om.....



...så är vips det glada humöret borta!

Glad höst på er!