Min tatuering
För det första så har jag aldrig velat ha någon tatuering, trodde jag.
Någonstans i mitt undermedvetna kanske en dröm om bläck har funnits.
När jag fick diagnosen ALS så kände jag rätt fort att jag ville ha en tatuering.
En tatuering stod plötsligt högt på min "att göra före jag dör-lista".
Jag visste precis vad jag ville ha också, ändå har det inte blivit av.
Näst sista dagen i Thailand. I Bangkok. Klev jag upp på morgonen och kände att: "Idag gör jag det".
Och nu har jag den där, på min högra axel.
Min sons vänstra hand.
Han har lagt sin hand på min axel för att lugna mig.
Han har lagt den där för att berätta att allt kommer att bli bra. Han kommer klara sig bra.
Med...och utan mig.
Jag kunde knappast vara mer nöjd!!
Nummer ett
God kväll bloggläsare!
Idag är det 88 dagar kvar till de allmänna valen den 14 september.
Med andra ord så har mitt livs längsta arbetsintervju bara börjat.
Egentligen borde jag blogga väldigt aktivt om mina drömmar och visioner.
Jag borde blogga om mina hjärtefrågor och om mitt hjärteparti Centerpartiet.
Ändå kommer jag liksom inte igång. Men snart. Imorgon kanske :)
