2014
Jag som är så dålig på att komma ihåg bloggen - egentligen kanske det bara behövs ett inlägg.
Inlägget med stort I. En resumé av 2014:
2014 har främst präglats av en sak: politik och val.
All planering drog ju igång på allvar i januari, först för EP-valet men också för de allmänna valen.
Att genomgå en valrörelse är jobbigt men skitkul!
I februari genomförde många men också jag som koordinator WWW.
Jag visste redan då att jag ville satsa på politiken och jag hade bestämt mig för att sluta jobba för Visit Vilhelmina.
Jag är så stolt över att ha varit med om detta:
Jag och Mr. Lions: Gunnar Wikström
Fotocreds till: Patrick Willems och Hannele Malinen Bång
Fotocreds till: Kenna Lindström
Februari var en händelserik månad då vi fick ett missfall vilket var en stor besvikelse, framförallt med tanke på min livssituation. Mina dagar känns ibland som sanden i ett timglas.
I februari hade jag även tackat ja till att medverka i en "Livspaus".
Ett samarbete mellan alla kyrkor som skulle genomföras 6 gånger under året (tror jag det var) och jag var först ut, att tala om min syn på livet - efter beskedet om diagnosen ALS.
Jag kom till Stenmans 20 minuter innan utsatt tid och redan då var caféet fullt av folk - men folk fortsatte komma och tillslut satt folk på golvet och i trappan.
Den känslan går inte att beskriva - att så många kom för att lyssna på mig. Det är jag evigt tacksam för.
Under kvällen skickades det även runt en hink där man fick lämna ett frivilligt bidrag till ALS forskning.
Den här kvällen kommer jag aldrig att glömma!
Mitt liv har förändrats sedan jag fick min diagnos, att ta vara på livet. Jag ville förverkliga en dröm, trots att jag var rädd att jag inte skulle klara det (jag är en väldigt orolig person).
29 april åkte vi till Thailand i 5 veckor - något av det största som hänt i mitt liv.
Bilderna får tala för sig själva, vi hade det så enormt bra och ibland fick jag nypa mig i armen.
När vi kom hem återstod mitt sista arrangemang som koordinator för Visit Vilhelmina,
det blev väldigt lyckat och var en kanon vecka:
Semesterveckorna under sommaren var galet bra, vilket väder vi hade!
I augusti drog valrörelsen igång på riktigt och jag deltog i flera debatter som var något helt nytt för mig.
September var inte bara den månaden då det var val. Vi hämtade en hund som numera är en given familjemedlem, Rally - en liten dvärgpudel som är väldigt bestämd.
Jag blev rejält överaskad då mina kära älskade vänner Lotta-Karin och Jon kom och berättade att jag skulle följa med en sväng. Inte visste jag då att dom mfl. hade ordnat tidernas 30-årsfest till mig.
Det var så många vänner där, och släkt. Helt överväldigande, jag är sjukt tacksam för den dagen och kvällen.
14 september kom dagen som vi jobbat hårt för, och resultatet blev långt över förväntan.
Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att jag skulle få så många personkryss, och jag är så tacksam för att jag efter valet kunde börja jobba med det som jag helst ville: politik.
Den 16 september fyllde jag 30. Det var en dag som jag tidigare trodde att jag inte skulle uppleva. Jag kan även skriva att jag mår så bra, och är så lycklig. Min läkare säger att sjukdomen i princip står still. Halleluja!
I oktober genomförde vi vårt valfullmäktige och då blev det klart att jag ska vara kommunstyrelsens vice ordförande den kommande mandatperioden. Eller oppositionsråd som det oftast kallas. Jag blir knappast fet på lönen, men jag gör valet att enbart jobba med politik. Att som 30årig kvinna få den möjligheten, helt sjukt.
Såhär glad var jag efter valfullmäktige;
I november fick jag ett samtal från SVT, dom ville göra ett reportage om mig till programmet "Fråga Doktorn".
Det var en spännande dag tillsammans med kameramannen och reportern, en helt ny upplevelse.
Programmet kommer sändas den måndag 12 januari 18.15.
I 30 års present fick jag en massa bidrag för kommande äventyr, vi fick använda dom som vi ville men givet var ju att resa igen. Vi bokade en helg i Sthlm när det var dags för den årliga dagen, den 8 november då jag för 2 år sedan fick diagnosen. Den dagen har jag bestämt mig för att fira livet - och välja livet. Att vara tacksam för det jag har, att leva här och nu. Att inte ta saker för givet - och att vara lycklig!
Helgen i Stockholm blev fantastisk. Jag fick gå på något som jag verkligen älskar: musikal.
Livet är en schlager, Junibacken, Shopping, Monster Jam och tid med min lilla familj.
När jag kom hem hade vi bokat en middag med mina "gamla kollegor". Vi som jobbade tillsammans i Tingshuset (jag, Stina, Lotta och Sabina) kommer alltid vara ett tight gäng. Gissa om jag blev rörd då jag fick en specialdesignad mössa. Jag fick även frågan om det var okej att dom tryckte upp fler och sålde, med en viss summa som skulle gå till ALS forskning. Mössorna genererade 15.000:- till forskning!!!
2014 har ju handlat en hel del om att uppmärksamma sjukdomen ALS. I och med den så kallade "Ice bucket challenge" kunde jag under ganska många veckor se att fler och fler runt mig antog utmaningen och varje dag blev jag påmind om den där skitsjukdomen som intagit min kropp.
Det var grymt jobbigt - men så viktigt! Jag vet inte hur mycket pengar det drog in till forskning, men jag är helt övertygad om att dom en dag kommer kunna rädda mitt och andras liv.
Nu är det december, och nyårsafton. Jag fick äran att vara tärna på Herr och (numera) Fru Trysberg bröllop som är ett minne för livet.
Julen har varit väldigt lugn. Just nu är vi hela släkten uppe i Storvall/Klimpfjäll. Det är högljutt kaos i vanlig ordning. Men att vara omgiven av människor man älskar är ändå det bästa.
Jag önskar alla ett bra 2015.
Kom ihåg att inte ställa för höga krav på dig själv - tillräckligt bra är bättre än bäst.
Man kan aldrig förändra människor runt omkring en, det enda man kan göra är att följa sitt eget hjärta.
Och var inte så duktig så att du sliter ut dig - ingen kommer tacka dig ändå.
Kärlek <3
