14 år och på topp
Ingen kan nog någonsin förstå en tonårings hjärna och sinne.
Den är ett virrvarr av hat, lycka, förvirring, rädsla, upphetsning, nederlag, prestation, ambition, ensamhet, glädje och kärlek. Att bli kär nästintill varje dag för att nästa dag hata någon så djupt att man vill sparka ut ett par tänder. Att explodera av känslor till en låt eller älska någon så enormt att man bestämmer sig för att vara du och jag "föralltid". Att varje dag överleva en storm. Att vara "on top of the world".
Jag:et i centrum och ingen förstår mig eller kan som jag. Många timmar fundera över vem jag är och vad jag vill med mitt liv. Friheten i att någongång bli vuxen.
Jag kan bara se tillbaka och minnas tonårstiden. Skratta och förstå hur bra jag hade det.
Och framför allt, vara glad att jag aldrig blir 14 år och på topp igen
