politikermorsan

32 årig Vilhelminabo och Centerpartist. Lever med den obotliga sjukdomen ALS. Bor i radhus med sonen Sam, 6 år varannan vecka samt min dvärgpudel Rally. Just nu jobbar jag med politik och har posten Oppositionsråd sedan valet 2014. Jag är vice ordförande i kommunstyrelsen samt i kommunens två bolag. Gruppledare för Alliansen samt för Centerpartiet i Vilhelmina. Det innebär många fler uppdrag också, svårt att rada upp. Ordinarie ledamot samt andre vice ordförande i Södra Lapplands pastorats kyrkofullmäktige samt ordinarie ledamot i Vilhelminas församlingsråd. Förutom det så jobbar jag på Vilhelmina IKs kansli samt har två barn från Afghanistan som jag är god man till :)

Min utredning

Som en del vet, en del inte vet och en del kanske skiter i så genomgår jag en utredning för mina ben, men främst det vänstra. Utredningen gör jag på Neurocentrum i Umeå (Neurologi är en gren av medicinen som behandlar sjukdomar i nervsystemet, källa Wikipedia)

Under några år har jag blivit svagare och svagare och i slutet av graviditeten när jag väntade Sam blev det rätt illa.

Jag ramlade i trappor och hade mig. Otrevligt.

Sedan dess har det tyvärr bara gått utför och jag blir sämre och sämre faktiskt. Jätte trist.

Men..jag håller humöret uppe och hoppas att dom ska hitta felet så jag snart kan gå igen

(Eller, gå kan jag men jag haltar. Tar mig knappt upp för trappor. Kan inte springa, inte gå på tå + att jag ramlar jÄmT!!)

Om man ska se det från den ljusa sidan som jag brukar försöka göra så har jag fått testa en hel del grejer som jag aldrig gjort annars.

Typ EMG. Har gjort det två gånger, både med nålar och med el stötar (tror dom kollar muskelaktivitet)

Obs! Händerna på bilderna är inte mina



Och så har jag fått prova på typ en stor magnet på huvudet och i nacken som gav mig impulser så jag inte kunde styra över kroppen. Armarna och benen ryckte som dom ville och jag var som en spratteldocka. Faktiskt kul.

En annan, mindre kul sak jag gjort är att ta prover på ryggmärgen.  Inte så farligt som det låter men rätt obehagligt.

Och, imorse klev jag upp klockan 05.00 och åkte till Lycksele för att ta bilder med en magnetkamera. Det var en ny spännande upplevelse.

Skallen och ryggen har jag "fotat". Det tog en timme och ska jag vara ärlig kände jag mig som ett rastlöst barn i slutet - jag fick nämligen inte röra mig.



Precis en sådan där "grej" fick jag ha för ansiktet. Jag kände mig som Hannibal Lecter - eller kanske inte riktigt.

Sedan blev jag inskjutsad i röret. En timme.

KRAM!