Min tatuering

För det första så har jag aldrig velat ha någon tatuering, trodde jag.
Någonstans i mitt undermedvetna kanske en dröm om bläck har funnits.
När jag fick diagnosen ALS så kände jag rätt fort att jag ville ha en tatuering.
En tatuering stod plötsligt högt på min "att göra före jag dör-lista".
Jag visste precis vad jag ville ha också, ändå har det inte blivit av.
Näst sista dagen i Thailand. I Bangkok. Klev jag upp på morgonen och kände att: "Idag gör jag det".
 
   
 
Och nu har jag den där, på min högra axel.
Min sons vänstra hand.
Han har lagt sin hand på min axel för att lugna mig.
Han har lagt den där för att berätta att allt kommer att bli bra. Han kommer klara sig bra.
Med...och utan mig.
 
 
Jag kunde knappast vara mer nöjd!!
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Emil

Så fint. Allt kommer bli bra!

2014-06-17 @ 21:29:34
Postat av: Sofi Vilahamn

Jättefin! Både du och tatueringen! Kärlek till dig!

2014-06-17 @ 21:41:03
URL: http://www.vilahamn.blogspot.com
Postat av: Ann Arvidsson Renström

OH Annika, nu får du mig att gråta. Vilken vacker handling.

2014-06-17 @ 21:56:55
Postat av: Madelene H

Jättefint! Väldigt personligt och fint.

2014-06-17 @ 22:16:03
Postat av: Marie

Åh nu rinner tårarna! Verkligen fint.

2014-06-17 @ 23:52:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0