Fira livet 3 år (del 1)
Kära vänner.
Jag kommer aldrig glömma den här dagen för tre år sedan. Det snöade 6 dm på 6 timmar och kaos utbröt, även fast vi bor i Norrland där vi faktiskt vet att det kommer snö varje år ;)
Bussen till Umeå hade fastnat i en backe, så vi blev sena men klockan 22.00 satt jag i sängen på Hotell Björken och såg bilder på snökaos från Vilhelmina på TV4 nyheterna.
Dagen efter trodde jag att jag skulle påbörja en droppbehandling.
Vad som hände dagen efter, den 8 november 2012 är numera en milstolpe i mitt liv.
Ingen droppbehandling. Den dagen fick jag beskedet att jag har ALS.
Tänk att man kan hata 3 bokstäver så mycket.
Den här hösten har jag haft ett fokus, att utmana min egen kropp på Body Center.
Att se vad som finns kvar. Vilken styrka har jag tappat pga döda nervtrådar och hur mycket styrka har jag tappat pga den inaktivitet jag haft sedan flera år tillbaka?
Första gången jag gjorde 5 km på stakmaskinen och hade puls i ca 35 minuter var jag i ett sådant lyckorus.
Jag nästan grät. Jag tar mig friheten att jämföra det med att vara blind och helt plötsligt kunna se.
Jag har inte haft hög puls så länge på flera år.
Jag får inte hög puls av att promenera. Cykla går inte pga balansproblem och benen har heller inte styrka nog att trampa runt i den takten som skulle behövas för att få hög puls så länge på en maskin.
Att lyfta vikter, öka antal kilon.
LYCKA!!
Nu ska jag fortsätta bygga upp kroppen på bästa sätt, be ALS dra någonstans.
Träna är ett sätt att rensa huvudet och bli av med en del stress.
Inget i livet är statiskt, inget är förgivet.
Att träna är en del i att fira mitt liv.
Kommentarer
Trackback
